Forexspreadar och utförande: standard-, ECN- och råkonton jämförda

En standardlot är 100 000 enheter av basvalutan. På ett par som noteras med fyra decimaler och med den amerikanska dollarn som noteringsvaluta är ett pip (0,0001) på en lot därför värt USD 10. En minilot (10 000 enheter) är USD 1 per pip; en mikrolot (1 000 enheter) är 10 amerikanska cent.

Yenpar skiljer sig: pipet där är 0,01, så ett pip på en lot USD/JPY är JPY 1 000, vars dollarvärde beror på den rådande växelkursen. Ha den enda siffran i huvudet så knäcker du vilken avgiftstabell som helst på några sekunder.

Pepperstone tar ut ett courtage från USD 3,50 per lot och sida på sitt Razor-konto, enligt sin egen prissida — USD 7,00 för hela rundturen. Dela med pipvärdet på USD 10 och det blir 0,7 pips. Dessa 0,7 pips måste läggas till den noterade råspreaden innan du jämför något.

Rad tre är den som spelar roll. Ett råkonto med ett tungt courtage är dyrare än ett hyggligt standardkonto — och eftersom en spread på 0,1 pip ser imponerande ut riktar reklamen aldrig uppmärksamheten dit. Fördelen med råmodellen är transparens, inte automatiskt pris: du ser marknadsspreaden och du vet vad mäklaren tjänar. Om det är billigare avgörs av courtaget.

Skillnaden i exemplet är 0,4 pips, eller USD 4 per lot. Skala upp det till årsvolym.

Här är den obekväma sanningen för små konton. Vid två lot i månaden är kontotypsbeslutet värt USD 96 om året. En enda inaktivitetsavgift eller tre internationella överföringar kostar mer än så. Om du handlar sällan, lägg ansträngningen på uttagsavgifter, basvaluta och plattformskvalitet snarare än på 0,4 pips — och notera att råkonton ofta kräver en högre minsta insättning, som sedan står oanvänd utan någon nytta.

Någonstans runt 20 till 30 lot i månaden vänder bilden, och vid tresiffriga månadsvolymer blir skillnaden med marginal den största hävstången på din kostnadsbas.

”Från” beskriver det observerade minimumet, oftast under dygnets minuter med djupast likviditet. Talet du behöver för en kostnadsberäkning är ett annat: den tidsviktade genomsnittsspreaden per par över en hel månad. Vissa mäklare publicerar den, många gör inte det. Fråga.

Där spreaden tillförlitligt breddas:

• Vid den dagliga rollovern klockan 17:00 New York-tid, när likviditetsleverantörerna stämmer av sina böcker.
• Vid söndagsöppningen, ofta betydligt och under flera minuter.
• Under sekunderna kring makrodata och räntebesked.
• Under tunna helgdagspass, när ett stort finanscentrum är stängt.

Ett genomräknat exempel på varför det spelar roll. Anta att din mäklare i snitt ligger på 0,3 pips, men att rollover-minuten i snitt ligger på 4,0 pips — och att 20 % av dina inträden hamnar i det fönstret. Ditt realiserade snitt är 0,2 × 4,0 + 0,8 × 0,3 = 1,04 pips, mer än tre gånger rubriksiffran. Den som bygger en strategi kring rollover-tider betalar ett helt annat pris än det som står i prislistan.

Dealing-desk-marknadsgarant. Mäklaren noterar priset själv och tar andra sidan. Den tjänar på spreaden och på nettoresultatet av internaliserat kundflöde. Det är inte automatiskt dåligt — internalisering ger ofta tightare priser och omedelbara utföranden i små volymer. Du vill helt enkelt veta vart incitamenten pekar.

STP eller no dealing desk. Order går till likviditetsleverantörer och mäklaren tjänar ett påslag ovanpå deras spread.

”ECN”. Strikt sett ett elektroniskt kommunikationsnätverk med anonym matchning i en central orderbok. Inom privatkunds-forex används etiketten oftast om ett sammanslaget flöde från flera likviditetsleverantörer med råprissättning plus courtage. Båda kan vara helt utmärkta; ordet säger dig mindre än priset gör.

I praktiken kör de flesta bolag en hybrid: litet och ömsesidigt utjämnande flöde internaliseras, den kvarvarande exponeringen säkras externt. Där detta blir synligt för dig är last look — likviditetsleverantörer tillåts vanligtvis ett kort tidsfönster för att avvisa eller omprisa en order. Symptomen är avvisningar, omprissättningar och asymmetrisk slippage.

Tre mått mäter det: fyllnadsgrad, slippage-symmetri (positiv slippage bör förekomma ungefär lika ofta som negativ) och genomsnittlig utförandelatens. Vissa mäklare publicerar utförandestatistik. Om din inte gör det, logga begärda mot fyllda priser under en månad på ett litet livekonto. Demoservrar körs ofta inte på den skarpa prismotorn och bevisar mycket lite.

Positioner som hålls över rollovern rullas till nästa likviddag. Räntedifferensen mellan de två valutorna avgör riktningen; mäklarens påslag läggs på båda sidor, vilket är varför både lång och kort är negativ på många par. På de flesta par infaller den trippla swappen på onsdag, eftersom likviddagen då hoppar från fredag till måndag; på par med kortare avvecklingscykel flyttas den trippla dagen.

Ett genomräknat exempel med antagandet angivet: din mäklare noterar den långa EUR/USD-swappen till −USD 6,50 per lot och natt. En månad med 22 handelsnätter innehåller en trippeldag, så 24 nätter debiteras. Det är USD 156 — ungefär tjugo gånger de USD 8 det kostade att öppna och stänga. För allt som hålls längre än några dagar är swappen kostnaden som spelar roll, inte spreaden.

Den andra riktningen är precis lika lärorik. Anta att en lång position i en högavkastande valuta ger USD 4,00 per lot och natt. Över ett år är det ungefär USD 1 460. Mot ett nominellt belopp på USD 110 000 är det 1,33 % — men mot USD 3 667 i marginal med hävstång 30:1 är det nästan 40 %. Det är exakt det som gör carry trades attraktiva. Det är också exakt varför de slutar illa: en ogynnsam rörelse på 1,33 % raderar ett helt års carry, och 1,33 % på ett större par är en lugn vecka.

• Valutaväxling. Courtage och realiserade resultat räknas om till din kontovaluta. Ett påslag på 1,0 % på USD 50 000 i realiserad P&L under ett år kostar USD 500; vid 0,25 % kostar det USD 125. Om du mestadels handlar dollarpar, håll kontot i dollar.
• Inaktivitetsavgifter. Hos vissa leverantörer efter tre månader utan en affär, ofta EUR 10 till 15 i månaden — för ett litet konto mer än hela spreadbesparingen av en råmodell.
• Uttagsavgifter. Kontrollera hur många uttag i månaden som är gratis och vad en överföring utanför SEPA-området kostar.
• Avgifter för kortinsättningar. Procentbaserade hos vissa leverantörer.
• Basvaluta. Den enskilt mest avgörande inställningen, eftersom den vanligtvis inte kan ändras senare.

Icke-professionella kunder i EU och Storbritannien omfattas av ESMA:s produktinterventionsgränser: hävstång 30:1 på större valutapar, 20:1 på icke-större par, marginalstängning vid 50 % av lägsta krävda marginal, och skydd mot negativt saldo per konto. Storbritannien inför samma regelverk genom PS19/18.

Samma varumärke driver ofta flera bolag: en EU-enhet, en brittisk enhet, en australisk enhet och en offshoreenhet med hävstång 500:1 eller mer utan de europeiska kraven. Värt att vara tydlig med: högre hävstång sänker inte din kostnad per lot med en enda cent. Den binder bara mindre marginal — och förkortar avståndet till en marginalstängning.

Kompensationssystem fungerar likadant här som överallt: de täcker leverantörens fallissemang, inte handelsförluster. Storbritanniens FSCS betalar ut upp till GBP 85 000 per person och firma och utesluter uttryckligen anspråk för dålig avkastning; gränserna för värdepappersbolag i Tyskland och Cypern är lägre. Schweiz har inget ESMA-motsvarande hävstångstak, så för schweiziska kunder beror allt på vilken enhet de tecknat avtal med. Det som alltid räknas är namnet på kontoutdraget.

Ta någon som handlar 50 lot i månaden och som växlar USD 40 000 i realiserade resultat till ett eurokonto under året.

USD 2 400 i skillnad på en identisk strategi. Och att byta till en leverantör vars växlingspåslag är 0,25 % i stället för 1,0 % lägger till ytterligare USD 300 — utan att en enda affär ändras.

1. 1Räkna om din mäklares courtage till pips (rundturscourtage delat med pipvärdet) och lägg till det till spreaden. Allt annat är ingen jämförelse.
2. 2Uppskatta din realistiska månadsvolym i lot. Under ungefär 20 lot är frågan rå kontra standard sekundär.
3. 3Be om den tidsviktade genomsnittsspreaden per par över en hel månad, inte ”från”-siffran.
4. 4Kontrollera swaptabellen för dina par och multiplicera med din typiska innehavstid. Bortom några dagar avgör swappen utfallet.
5. 5Öppna kontot i den valuta du mestadels handlar i, och kontrollera växlingspåslaget.
6. 6Logga begärda mot fyllda priser under en månad på ett litet livekonto. Positiv och negativ slippage bör förekomma ungefär lika ofta.
7. 7Läs vilken juridisk enhet som står på ditt kontoutdrag, slå sedan upp dess tillsynsmyndighet, hävstångsgränser och ersättningssystem.

CFD:er är komplexa instrument som medför en hög risk att snabbt förlora pengar på grund av hävstången.

Den här guiden är information, inte investeringsrådgivning. Spreadar, courtage och regelkrav ändras; kontrollera alltid det aktuella läget hos leverantören och hos relevant tillsynsmyndighet.